1987 köpte Anders sin första handikappanpassade bil, en Volvo 240. 1995 skaffade han en golvsänkt Chrysler med ramp på sidan. Anders kunde själv köra in i bilen och köra med hjälpa av ett handreglage. Komforten var det lite si och så med, men bilen fungerade bra. Nu, många år senare har Anders haft tre bilar.
Efter en längre resa 2006 tog det stopp och Anders orkade inte längre köra bilen själv.  Hans assistenter i fortsättingen agera chaufförer och det blev flera långa bilresor till Ryssland och andra länder i östra Europa.  

Men längtan efter att köra bil själv igen var stor. 2008 köpte han en modern Chevrolet Uplander. Bilen var golvsänkt med rostfriplåt och hade god komfort och bra ljudisolering.
Anders bor i Umeå och hade sedan tidigare kontakt med Ortman Specialanpassningar i Umeå. Tillsammans tittade de på olika lösningar med vilka han själv skulle kunna köra igen. Han besökte även Permobil i Timrå som föreslog ett så kallat "styre", där man styr bilen precis som man styr en cykel.

Anders tittad även på andra företags lösningar, men efter en provkörningstur med styret hos Ortmans, var han säker på sitt val, ett beslut som han absolut inte ångrar idag.
Bilen byggdes hos Ortman ett företag som samarbetar med Permobil och gör olika byggnationer, alla speciellt byggda efter kundens behov. Jan Ortman och hans assistent på verkstaden, Mikael Hjalmarsson har klurat och byggt för att allt skulle fungera bra.
Styret hade en knapp på vänster sida för bromsen och en knapp på höger sida för gasen. Den stora skillnaden är att det inte är en cykel utan en relativt tung bil som han styr. Styrningen är dessutom lättad och Anders kan enkelt manövrera sin bil. Det var lite ovant att köra i början och svårt att köra rakt men, efterhand gick det lättare och Anders kände sig helt säker när han körde sin bil.
Anders bil var färdig 2009, men han märkte snart att det var ganska jobbigt att bromsa med sin vänsterhand. Killarna på Ortman kom på att de skulle montera dit en bromsknapp även på höger sida. ”Klockrent” tyckte Anders som nu använder höger knapp 90% av gångerna när han bromsar.

När det var dags att prova bilen ordentligt gjorde Anders några småresor till Finland, Gotland och ner till Stockholm.
Längtan efter en långresa växte och han började planera för att åka sommaren 2011. Redan i december hade Anders ansökt om att få köpa biljetter till en tennismatch på Wimbledon i London på sommaren. Biljetterna på handikapplats delas ut efter ett lotteri. Anders hade tur och fick boka biljett.

Nu började Anders planera resan på allvar. Färdrutten bestämdes, några hotell bokades i förväg och assistenterna som skulle följa med bokades in. Anders behövde ha med två assistenter, varav en hade körkort och kunde köra bilen om något skulle hända. Bilen packades och den manuella rullstolen fick följa med för säkerhetsskull.
Första veckan skulle Anders ha med sig två assistenter som inte hade körkort. Planen var att köra ner till Tyskland, och där byta till en assistent med körkort.

Första etappen startade den 23:e maj 2011. Anders körde 60 mil från Umeå till Fagersta och nästa dag ytterligare 60 mil till Malmö.Sen var Anders så trött att han undrade vad han hade givit sig in på. Nästa dag tog han det lite lugnt och körde bara 35 mil. Han puttrade på i högerfilen på Autobahn och lät lastbilarna köra om.
Nästa dag kändes det bättre och Anders körde in i Ruhrområdet och snurrade runt för att hitta en adress i Dortmund där han skulle hälsa på bekanta. Assistenterna hjälpte till att läsa av GPS:en och sprang in och frågade efter hotellrum.
Nästa mål var Stuttgart där Anders skulle vara med på ett bröllop. Han blev kvar några dagar,  innan han åkte vidare till Baden-Baden. Anders ville gärna besöka det lyxiga hotell Brenner's och dricka kaffe i salongen. Övernattning var det inte tal om, men han beundrade alla lyxbilarna utanför hotellet. Anders och hans assistenter for vidare till Lyon och ett bilmuseum där Hitlers Mercedes står.
Efter ett nytt assistentbyte for de genom Rhonedalen ner till Avignon där hotellrum var bokade.

När de kom ner till Medelhavet insåg Anders att han hade kört ända hit alldeles själv och då kunde han inte hålla tårarna tillbaka.
De åkte längs den franska kusten till den medeltida staden Carcassonne och vidare in i Spanien. När de närmade sig Barcelona, kände Anders att han väldigt gärna ville se även katedralen La Sagrada Familia, innan de for vidare in i landet och övernattade i Tarragona.

Nu var det dags för en paus i resandet och hotellrum var bokat för tre nätter i Malaga på Spanska kusten. Som tur var passade elrullstolen precis in i hissen på hotellet, vilket den fantastiskt nog hade gjort överallt hittills.

Anders och hans assistenterna passade på att åka ner till Gibraltar och bada i havet. En tur upp på klippan högt över Medelhavet, hela var resans höjdpunkt. Däruppe var utsikten helt fantastisk.

Sen var det dags att sakta börja ta sig upp mot norra Frankrike för vidare färd mot England.
De åkte till Sevilla och upp till Bilbao och Guggenheimmuséet. I Biarritz blev det bad i Atlanten och besök i 10 000 år gamla grottor.

Anders började känna sig lite sliten efter att ha kört 750 mil. Assistenten Stefan fick ta över ratten och köra genom Bordeaux, Le Mans upp till Paris. Visst var Anders sugen på att köra stadstrafik i Paris, men trafiken var alltför ruschig och snabb för att Anders skulle våga sig på det. Tiden började dessutom bli lite knapp om de skulle hinna till London i tid för tennismatchen.

De börja ta sig upp mot norra Frankrike för vidare färd mot England. De körde upp mot de vita landningsstränderna i Normandie och hamnstaden Cherbourg-Octeville, för att sedan köra ombord på färjan som skulle ta dem över till Portsmouth i England för vidare färd mot London. Det var en rolig utmaning att köra vänstertrafik i England och speciellt rondellerna var svåra i början. Det var mycket bilar överallt och det gällde att ha god uppsikt i backspeglarna.

I England såg de sedan även Stratford-upon-Avon,där Shakespeare föddes, Winston Churchills slott Blenheim Palace i Oxfordshire och ett flygfält från andra världskriget med ett intressant museum i Duxford.

Resan började nu närma sig sitt slut och de for hemåt via Harwich med bilfärja till Hoek van Holland. Där skulle Anders besöka en gammal kompis som han inte hade träffat på 16 år. Genom Facebook hade de hittat varann igen. Hon bodde på andra våningen med endast en smaltrappa upp. Assistenterna fick rycka ut och bära Anders för trapporna.

I rask takt körde de genom Holland och Tyskland till Sverige. Anders hann med ett stopp hos Anders faster utanför Göteborg, innan de körde via Stockholm hem till Umeå. De kom hem den 3 juli. Totalt hade de då kört 1160 mil, och Anders hade kört ca 1000 mil av dessa. Det bästa var att bilen inte krånglade en ända gång under resan.

Anders har blivit modigare med åren, men det tog ett tag innan han vågade sig ut. Han insåg att han inte fick se och uppleva något om han bara satt hemma på gården och lät tiden gå.

Här kan du se den väg Anders och hans assistenter åkte.

Anders funderar redan över vart nästa resa ska gå, kanske blir östra delen av Europa, Kroatien och Ryssland....

Foto: Stefan Dahlberg och Hanna Sinaie Johansson.

Av Franciska Darnell